Däck efter före inget för DN?

För att skydda småbarnen propagerar Dagens Nyheters ledarsida för att kravet på vinterdäck ska tas bort. Den åsikten bygger på flera missuppfattningar, som är livsfarliga även för de barn man säger sig vilja skydda.

Småbarnstätast i Sverige och sämsta luften. Det är Stockholms innerstad i mars enligt lördagens ledarsida i DN. Där refererar Niklas Ekdal ett förslag från Miljöpartiet att stänga av vissa gator. Själv vill han hellre ha bort det ganska nya lagkravet på vinterdäck mellan första december och sista mars.

Varför? Jo, den dåliga luften sägs bero på att dammpartiklar mejslas ut från asfalten av bilarnas dubbdäck. Det hävdar många, som tycks behöva en ny syndabock för den dåliga luften, när de senaste decenniernas utveckling av reningssystem gjort att personbilarnas avgaser inte längre duger.

Alla vinterdäck har inte dubbar
Även om de studier som ligger bakom är vetenskapligt dubiösa (sic) enligt flera av mina kolleger, så vill jag inte avfärda hypotesen att dubbdamm kan vara hälsovådligt. Men när den annars så klokt skrivande Niklas Ekdal vill ha bort vinterdäcksbestämmelsen blir det svårbegripligt. Dubblösa vinterdäck har ju blivit allt vanligare.

Visserligen är de odubbade vinterdäcken nästan lika dåliga som sommardäck på polerad is. För att de på is ska fungera som vinterdäck måste en stor andel av fordonsparken köra med dubbdäck. Dubbarna river nämligen upp poleringen och skapar den ytråhet som däckgummit behöver orma sig över för att ge grepp.

Men på många andra typer av vinterväglag gör gummits draperingsförmåga och inre dämpning - tillsammans med mönstrets dränering - att vinterdäcken är överlägsna sommardäck, även utan dubbtrafik.
Dränering Drapering Dämpning. Alla tre krävs.
Utan dränering, ingen drapering. Utan drapering ingen dämpning.

DN-redaktörens förslag var väl bara ytterligare ett exempel på sammanblandning av vinterdäcks- och dubbdäcksbegreppen. Dessvärre finns många andra typer av missförstånd och omedveten okunnighet, som cementeras genom att den ytliga synen på olycksrisker är så vanlig.

Farliga skillnader i bilars bromsförmåga på vinterväglag
Tät trafik gör skillnaderna i bromsförmåga mellan bilar till ett stort problem på vinterväglag. Kökrockar blir matematiskt ofrånkomliga redan med de skillnader som finns i dag i kolonner där bra dubbade fordon med låsningsfria ABS-bromsar följs av äldre bilar utan ABS-funktion med odubbade, gamla och slitna däck.
Körexperiment med över hundra 'vanliga' förare visar att den så kallade tresekundersregeln då är helt otillräcklig. På sommarväglag betyder skillnaderna inte alls lika mycket, varken teoretiskt eller praktiskt.
Se mina rapporter via www.stop.se/test/

Kökrockarna på motorvägen vid Arlanda vintern 2006 kanske många har glömt nu. Men vad har ansvariga myndigheter gjort för att minska risken för upprepning? Det undrade jag på Svenska Dagbladets debattsida och i Sveriges Televisions nyhetsstudio förra året.
Länkar finns på www.veta.se

Hur ska sommardäckade bilar på vinterväglag kunna stanna tillräckligt snabbt vid rött ljus och före övergångsställen eller undvika utrusande barn? Det hoppas jag att man överväger (inte bara på DN), så vi slipper få tillbaka 1980-talets skärpning av dubbdäcksförbudet i ny skepnad.
Mina varningar på DN Debatt 1988 är tyvärr fortfarande aktuella.

O ljud och dessa decibel

I torsdags lät Björn det låta illa. Han mätte ljuddämpningen mellan två mysiga men lyhörda ungkarslyor i Linköping. Och förklarade varför störningarna berodde mer på byggnaden än på grannen.

När Henrik lyssnar på musik bakom Johans vardagsrumsvägg tittar besökarna på Johans stereo och frågar om det inte går att skruva ned ljudet en aning.
Se Johans vägg och hör Henriks musik.

Johan har inte lika hög effekt på sin ljudanläggning. Men hans tidiga morgnar drabbar ofta nattjobbande Henrik, som vaknar av morgonsignalen i Johans sovrum.

Alla som upplevt lyhördheten är övertygade om att något är galet med mellanväggen. Det har Johan och Henrik framfört till fastighetsägaren, som hittills vägrat att tro på grabbarna. Henrik har ombetts flytta sina högtalare, skruva ned ljudvolymen och använda öronproppar efter nattskiftena.

Störningarna har skyllts på att Henrik spelar för högt på dagar och kvällar. Fastighetsägaren antyder också att båda är kitsliga och överdriver problemet. Vicevärden har hört eländet och håller personligen med grabbarna, men har ingen talan när det gäller beslut om att förbättra ljudisoleringen.

Nu har grabbarna vänt sig till kommunens miljöansvariga och bett om råd. Det tog skruv. Enligt svensk byggnorm måste lägenhetsskiljande väggar minska ljudet med minst femtiofem (55) decibel. Bevisbördan ligger hos fastighetsägaren, som skriftligt uppmanades av kommunen att förbättra ljudisoleringen mellan lägenheterna - eller visa med standardiserade mätmetoder att dämpningen är OK.

Därför var Björn där i torsdags. Han är proffs på ljudmätningar och certifierad av kommunen. Björns maffiga högtalare brassade på med exakt hundra (100) decibels ljudnivå i Johans lägenhet.


På andra sidan väggen, hos Henrik, hade Björn en mätare med mikrofon som visade femtioen (51) decibel. Dämpningen var alltså bara fyrtionio (49) decibel. Sex decibel under normen.

Men nu kommer vi till nästa problem: Det pedagogiska.
Sex decibel under kravet på femtiofem är väl inget att bråka om? Så tycker många och tror att det handlar om ungefär tio procent ... tills Björn eller någon annan förklarar att decibelskalan är logaritmisk och att tre decibels ökning motsvarar en fördubbling av ljudnivån.
Sex decibel för högt ljud i Henriks lägenhet var alltså fyra gånger mer än vad byggnormen accepterar.

Snart återstår inget annat för fastighetsägaren än att förbättra ljudisoleringen. Det kommer nog kommunen att kräva när tjänstemännen där får se Björns rapport.

Sedan kan Johan och Henrik återgå till ett normalt privatliv och själva välja tillfällena när de lyssnar på varandra. Som mentor för Johan och som nattjobbande Henriks sympatisör hoppas jag kunna bekräfta det så snart som möjligt.