Häromdagen lossnade styret på min gamla cykel i en brant backe. Jag vurpade förstås. Det olycksfallet återkom i minnet när jag läste i SvD att oväxlade cyklar blivit populära. Därför bryter jag tillfälligt den Time Out, som Vägverkets blockering av min blogg initierade.Backen var inte brantare än att jag skulle kunna cykla uppför stående på tramporna. Trodde jag och tog spjärn mot styrstången. Men järnmasken och tidens tand hade tydligen skapat en alltför djup brottanvisning på framgaffelns övre rör, som går genom ramen upp till styrstången. Det bröts av. Så plötsligt befann jag mig inte bara
i backen utan också
på den. Med ett uppskrapat knä och med styret i händerna.
Jodå, Halvard, hjälmen satt kvar på huvudet. Men den behövdes inte i så låg fart. Efter att ha kört omkull åtskilliga gånger i motocross- och endurospåren med min mc, Husqvarna 250, har hjälm ändå blivit en självklarhet för mig på alla tvåhjulingar.
Det brustna framgaffelröret på min gamla hoj, som Rikard med all rätt dömer ut som skrot. Frågan är bara hur vi amatörer ska kunna skilja agnarna från vetet. Som gammal riskanalytiker studsade jag till när jag sedan läste artikeln "
Kedjereaktion" i SvD Kulturnyheter av Klas Ericsson med
bildbilaga. Där framgår att oväxlade cyklar, fixed gear, blivit högsta mode. Utan lågväxel måste man ta tag ordentligt i styret för att kunna cykla uppför branta backar. Med åtföljande risk att bryta av framgaffeln, så som jag gjorde häromdagen.
Nya modecyklar med fixed gear har inga bromsar och löper därför inte riktigt samma risk i nedförsbackar. Men en lättad hoj med tunna rör och rejäla frambromsar kan få ett liknande framgaffelbrott, om föraren tar spjärn mot styret på väg nedför. Och då går det ibland riktigt fort.
En skicklig cyklist på mountainbike i MTB downhill gör väl inte så. Men vi amatörer, som dessutom åker på sämre cyklar ... Behöver jag säga mer?
Min haveriutredarbil fick nu rycka ut för internuppdrag.
Har fler råkat ut för samma sak? Se också DN 2maj, 31mars, 13mars