I torsdags lät Björn det låta illa. Han mätte ljuddämpningen mellan två mysiga men lyhörda ungkarslyor i Linköping. Och förklarade varför störningarna berodde mer på byggnaden än på grannen.
När Henrik lyssnar på musik bakom Johans vardagsrumsvägg tittar besökarna på Johans stereo och frågar om det inte går att skruva ned ljudet en aning.
Se Johans vägg och hör Henriks musik.
Johan har inte lika hög effekt på sin ljudanläggning. Men hans tidiga morgnar drabbar ofta nattjobbande Henrik, som vaknar av morgonsignalen i Johans sovrum.
Alla som upplevt lyhördheten är övertygade om att något är galet med mellanväggen. Det har Johan och Henrik framfört till fastighetsägaren, som hittills vägrat att tro på grabbarna. Henrik har ombetts flytta sina högtalare, skruva ned ljudvolymen och använda öronproppar efter nattskiftena.
Störningarna har skyllts på att Henrik spelar för högt på dagar och kvällar. Fastighetsägaren antyder också att båda är kitsliga och överdriver problemet. Vicevärden har hört eländet och håller personligen med grabbarna, men har ingen talan när det gäller beslut om att förbättra ljudisoleringen.
Nu har grabbarna vänt sig till kommunens miljöansvariga och bett om råd. Det tog skruv. Enligt svensk byggnorm måste lägenhetsskiljande väggar minska ljudet med minst femtiofem (55) decibel. Bevisbördan ligger hos fastighetsägaren, som skriftligt uppmanades av kommunen att förbättra ljudisoleringen mellan lägenheterna - eller visa med standardiserade mätmetoder att dämpningen är OK.
Därför var Björn där i torsdags. Han är proffs på ljudmätningar och certifierad av kommunen. Björns maffiga högtalare brassade på med exakt hundra (100) decibels ljudnivå i Johans lägenhet.
På andra sidan väggen, hos Henrik, hade Björn en mätare med mikrofon som visade femtioen (51) decibel. Dämpningen var alltså bara fyrtionio (49) decibel. Sex decibel under normen.
Men nu kommer vi till nästa problem: Det pedagogiska.
Sex decibel under kravet på femtiofem är väl inget att bråka om? Så tycker många och tror att det handlar om ungefär tio procent ... tills Björn eller någon annan förklarar att decibelskalan är logaritmisk och att tre decibels ökning motsvarar en fördubbling av ljudnivån.
Sex decibel för högt ljud i Henriks lägenhet var alltså fyra gånger mer än vad byggnormen accepterar.
Snart återstår inget annat för fastighetsägaren än att förbättra ljudisoleringen. Det kommer nog kommunen att kräva när tjänstemännen där får se Björns rapport.
Sedan kan Johan och Henrik återgå till ett normalt privatliv och själva välja tillfällena när de lyssnar på varandra. Som mentor för Johan och som nattjobbande Henriks sympatisör hoppas jag kunna bekräfta det så snart som möjligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Lennart!
jag är fullt medveten om att jag kommenterar ett inlägg som gjordes 2007 men skulle vara mycket glad om du kunde lämna lite info hur det gick i detta fallet. Jag bor just nu i en av Stångåstadens lägenheter och det är extremt lyhört (kan höra grannarnas samtal ordagrant i normal samtalston), allt de gör på toaletten, köket osv. Stångåstaden har hela tiden hävdat att det är jag som är för känslig vilket är helt absurt! Efter snart 6 månaders kamp där såväl, hyresgästförening, miljökontor och länsstyrelsen är involverade så skall det nu i alla fall utföras en ljudmätning. Jag har dock redan sagt att jag vägrar att bo kvar och att bostadsbolaget får se till att skaffa fram en likvärdig bostad där det går att leva normalt! /Robban
Skicka en kommentar