måndag 19 november 2007

Vägverkets strategi som mot barnsängsfebern på 1800-talet

Trafikdödens ökning förklarar Vägverkets chef med att "man kör onykter eller alldeles för fort". Han blottar en okunnighet om olyckors komplexitet och prevention, som påminner om barnsängsfeberns diagnoser på 1800-talet, innan man kände till sambandet mellan infektionssjukdomar och mikrober.

Då gick läkare och studenter från obduktion direkt till förlossningssalen. Dödsfallen i barnsängsfeber skylldes på kvinnorna, som ansågs ha varit psykiskt instabila. Men läkaren Semmelweis anade ett samband, när hans kollega skar sig på obduktionskniven och dog med liknande symtom.

Semmelweis vädjade om att alla skulle tvätta händerna efter obduktionerna. Det kunde hans överordnade inte acceptera och den bristfälliga hygienen fortsatte att skörda offer på sjukhusen, inte bara i barnsängsfeber. Senare visade Louis Pasteur hur mikroorganismer fungerar i olika sammanhang. Därmed fick världen en förklaring till varför Semmelweis hade rätt och sjukvården utvecklades i rask takt - åtminstone där syndabockstänkandet övergavs till förmån för fördjupad forskning.

Läs mer på DN Debatt "Prestige kostar människoliv" från året då regeringen utnämnde Claes Tingvall till Vägverkets trafiksäkerhetsdirektör. Ingemar Skogö har tillkommit senare, men tycks ha anammat Tingvalls ålderdomliga syn på olycksprevention. Den lämnade man inom arbetarskyddet och militärflyget på 1950- och 1960-talen.

På debattsidan i SvD, Brännpunkt ett decennium senare, visade Peo Franssén och jag hur syndabockstänkandet slår mot trafikanterna: "Vägverket vilseleder bilister".

Här och i andra inlägg finns många exempel på att Vägverksledningen behöver se om sitt eget hus och åtminstone bli medveten om sin egen okunnighet innan man skyller ifrån sig på dödade trafikanter. Nu gjordes det dessutom på Trafikoffrens dag 18 november med anknytning till de röda korsen i Hallunda.

Vägverket höjer snart sin schablonkostnad för en trafikdödad från 18,4 miljoner kronor enligt Fredrik Hedlund i dagens DN. Men regeringen bör nog kontrollera hur vägverksanslagen används - innan mer skattepengar tas från viktigare områden till den nuvarande trafiksäkerhetsledningens förlegade strategi. Det blir uppenbart om man jämför Vägverkets miljardslöseri på otidsenliga fartkameror med de belopp som är aktuella även i andra livräddande sammanhang. Se t.ex. SvD 19/11 eller DN 19/11 och 15/11.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Skulle gärna vilja veta var Vägverkets entreprenörer höll hus.
Vid vilken tid de var ute och hur såg fordonsparken ut vid tillfället. Verkar inte ha kommit några exceptionella snömängder.Det går ju inte att jämföra med Gävle för några år sedan.
Jag tror att vägunderhållet och då främst vintertid har blivir mycket sämre (som mycket annat i samhället) när privata entreprenörer tagit över.
Är det någon (inte vägverket)som kan bevisa att det blivit bättre och billigare vägunderhåll? Man kan undra vart våra allt högre väganslag tar vägen? 9 miljarder bara till bygget av Norra Länken, kan det vara klokt? Vägverket har Sveriges högst betalda statstjänstemän, kan det finnas något samband?

Anonym sa...

Att tro att "förarutbildning" och säkerhetssystem (såsom avståndskoll) med avstängningsknapp ska få trafiken säkrare är naivt. Det får inte bli en ursäkt för att inte satsa på mer styrande lösningar. Människor tänker kortsiktigt och har en korkad övertro på sin förmåga. Stressade är dom ofta också. Dessutom går det att satsa på flera saker samtidigt (alkohol, hastighet, vägombyggnader, fordonsforskning), liksom att det kan vara befogat att satsa på "low tech"-lösningar tills ny teknik tagits fram. Samhällsekonomiska investeringar betalar sig själva, ibland på några få år.