Bluff om bilstorlek och säkerhet går igen

Häxjakten fortsätter på stora bilar, som skyddar sina åkande när de blir påkörda av rattfyllerister och vilsekomna medtrafikanter. I torsdagens Dagens Nyheter förmedlades återigen intrycket att stora tunga bilar är farligare än små.

Uppdatering 8/11:
Det här inlägget skrevs i juni.
Nu får argumenten stöd av Folksams rapport enligt DN och SvD

DN-artikeln har rubriken Miljöbilar har blivit säkrare.
Den gör ett stort nummer av att varannan miljöbilsmodell - men bara var tionde icke-miljöbil - uppfyller årets miljö- och säkerhetskrav från försäkringsbolaget Folksam.

Eftersom miljökraven måste uppfyllas för att få vara med på listan, så utestängs icke-miljöbilar som prioriterar sina egna åkandes säkerhet. Listan och resonemanget blandar äpplen och päron. Men det tycks Folksam inte ha påpekat för DN-journalisten, som okritiskt drar följande slutsats.

"Därmed utgör miljöbilarna ett mindre hot mot säkerhet och miljö än vanliga miljöbilar" (DN 070621, Ekonomi sid2).

Vilka är då säkerhetskraven? Jo, bland annat får tjänstevikten inte vara större än 1900 kilogram. Det straffar ut exempelvis Volvo XC90, trots att Volvos konstruktörer byggt in en låg, energiupptagande balk i fronten för att skona mindre bilar i krockar.

Det förefaller som om samma bilbantningskampanj fortfarande bedrivs vid Folksam, trots att deras tidigare statistiker, Claes Tingvall och Anders Lie, flyttade till Vägverket 1995. De herrarna utgör nu Sveriges trafiksäkerhetsledning och tycks bry sig mer om trafikstatistiken än om den enskilde trafikanten.

Tingvall och Lie har länge spridit missuppfattningar om bilviktens betydelse för den enskilde trafikantens säkerhet. Nu ges exempelvis inga klara besked om att testresultat och stjärnmärkning i Euro-NCAP enbart gäller kollisioner inom respektive viktsklass. För länge sedan framförde jag liknande varningar från världsledande experter i svensk bilindustri på DN Debatt: (1996-07-29) "Livsfarligt satsa på småbilar" (här i gammalt webbarkiv).

Den artikeln besvarades aldrig öppet på DN Debatt. Märkliga utspel fortsätter att dyka upp i massmedia från trafiksäkerhetsledningen vid Vägverket. Men problemen får inte tigas ihjäl och jag avser återkomma flera gånger till ämnet. Sedan jag som professor emeritus övergick till egen verksamhet med olycksutredningar och frilansforskning behöver jag ju inte längre hålla igen på kritiken mot dem som också fördelar skattepengar till forskning och utveckling av svensk trafiksäkerhet.