Bluff om fartkameror på väg att avslöjas?

Fartkameror för miljardbelopp, som inte hjälper någon trafikant. Det är vad Vägverkets trafiksäkerhetsledning använder våra skattepengar till.
Deras jakt på syndabockar bland fordonsförarna utgår från en förenklad syn på olycksförlopp, som arbetarskyddet och militärflyget lämnade i mitten på 1900-talet.

I slutet av 1980-talet kallades fartkamerorna för plåtpoliser och visade sig ineffektiva på flera sätt. Mer info i gammalt webbarkiv från DN Debatt 1989:
Övertro på fartgränser; Respektera individen i fartdebatten.
Fartkamerorna blev storebrorssymboler och hamnade i skymundan. De kollektivistiska tankegångarna fick motvind under den borgerliga regeringsperioden 1991-1994.

Vadå kollektivistisk, undrar du kanske?
Jo, fartkameraövervakningen försöker styra trafikstatistiken genom att straffa några enskilda trafikanter, som får agera syndabockar för kollektivet. Det är en vetenskaplig tabbe, som jag inte går in på i det här inlägget.

Att förfarandet är dubiöst även praktiskt och moraliskt behöver jag väl inte nämna. Det vore intressant att få veta vad som kännetecknar den genomsnittlige föraren som bötfälls i
fartkamerasystemet. Är det någon som tror att de största risktagarna fastnar i det garnet?

Nu benämns plåtpoliserna högtidligen "trafiksäkerhetskameror", men deras nytta för den enskilde trafikantens säkerhet är inte större än förra gången syndabocksjakt med fartkameror skulle visa på myndigheternas handlingskraft.

Det är inte ens visat att fartkamerorna förbättrar trafiksäkerheten.

• Fråga en statistiker om regressionseffekt och andra säkerhetsanalytiska fallgropar!
• Syna slutsatslogiken ordentligt och konfrontera den med praktiken på vägarna!
• Kolla vad vi kunde få i stället för pengarna och glöm inte alla resurser som spills exempelvis på fartkameravarningar i GPS-navigatorer!

Då torde bluffen framstå i all sin nakenhet. Men pengar till sådana utvärderingar lär knappast komma från Vägverkets trafiksäkerhetsdirektion.

I torsdagens DN föreföll det som om journalisten (Pea Nilsson) anade ugglor i mossen när han skrev om fartfällorna. Det återhållsamma ordvalet i artikeln på sidan därefter (A12) kanske betyder att DN har ett gräv på gång. Hör av dig Pea, om du vill ha fler uppslagsändar!

Satsningen på fartkameror snattar inte bara pengar från sjukvård och andra prioriterade områden i statsbudgeten. Den leder också uppmärksamheten bort från riskfaktorer, som den enskilde kan påverka men är omedveten om. Såna pedagogiska effekter kan bidra till att släcka ut den livsviktiga törsten efter riskkunskaper hos en hel generation.

Den prestigeladdade fokuseringen på enkla olycksorsaker leder tankarna till 1800-talets hantering av barnsängsfeber. Då kände man inte till bakteriernas existens och lade skulden på de drabbade kvinnornas svaga psyke.
Läs mer i min artikel på DN Debatt "Prestige kostar människoliv" (här i gammalt webbarkiv).

Tillåt mig avrunda med en mindre allvarsam översättningsövning:
It is not the fart that kills,
it's the smell.
Det är inte farten som dödar,
det är smällen.
(från webbsignaturen Dagobert)

Uppdatering - Inlägget aktualiserat senare i följande artiklar
SvD 070723: Kamera effektiv mot fartsyndare
AB 070723: 20 000 fångade av kameror i sommar
AB 070723: Collin: Det är en ren bluff
Bloggat här 070723: Fartkamerasatsning bygger på vetenskaplig bluff