Uppgiften om regeringsbeslutet kommer både från TT och från Sveriges Radio Östergötland. Ärendet tycks ha nr6 i torsdagsagendan för Näringsdepartementet. Se fotnot*
Jag är tacksam för all bakgrundsinformation,* så att jag kan kontrollera om enstaka forskare vid institutet (VTI) i Linköping återigen äventyrar kollegernas anseende och trafikanters liv med högriskstudier i verklig trafik:
På 1990-talet arbetade jag själv vid VTI och deltog i ett forskningsprogram, där min kollega (som var projektledare) föreslog en studie för att jämföra antalet olyckor gruppvis mellan olika typer av övningskörning. Vi varnades för livsfarliga situationer av erfaret trafikskolefolk och jag argumenterade emot planerna med hänvisning till etiska regler i bl.a. Helsingforsdeklarationen.
Till sist beslutade den socialdemokratiska regeringen att direkt tillåta den övningskörning, som skulle studeras - utan några experiment. Åtskilliga människor har dödats i den aktuella typen av övningskörning, men detta vägrade de ansvariga vid Vägverket länge att erkänna. Händelserna bidrog till att jag slutade på egen begäran vid VTI. Därefter kunde jag som frilans beskriva en del av spelet bakom kulisserna i en artikel på DN Debatt (text från mitt gamla webbarkiv).
Den nu aktuella studien av trötta förare kräver "godkännande av den regionala etikprövningsnämnden". VTI-forskaren, som uttalade sig för SvD i höstas, ska ha all heder för att hon går varsamt fram och har börjat med simulatorstudier. Sån försiktighet var inte särskilt framträdande vid projekteringen av övningskörningsstudierna på 1990-talet. Men i praktiken förefaller det omöjligt att detta projekt redan har prövats etiskt på det grundliga sätt som numera krävs för alla vetenskapliga experiment med levande människor. Därför borde ärendet inte ha hamnat på regeringens bord.
En etisk grundregel är nämligen att de inblandade och riskutsatta personerna ska ha tillfälle att ge sitt samtycke - eller avstå från att delta. Här kommer uppenbarligen ett stort antal trafikanter omkring testekipagen att utsättas för risker utan att ens veta om det.
Det har man bortsett från även när frågan seglade upp i pressen för snart ett år sedan. I SvD framgick att vid "Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Vägverket är alla positiva" och att Vägverket "förutsätter att försökspersonerna informeras om riskerna". Men hur ska det gå till, när alla trafikanter omkring experimentekipaget omedvetet är försökspersoner?
Snabbhetsrekord är det nog dessutom, om man jämför med etiska prövningar, som universitetsforskare tvingas invänta. För bara några veckor sedan (25/6) meddelade SR att regeringen har skickat VTIs dispensansökan på remiss - till åklagarmyndigheten!
Valet av remissinstans tyder på en skrämmande omedvetenhet om de verkliga riskerna. Jag hoppas verkligen att bisittarna vid dubbelkommandot är rutinerade förarutbildare, som kan förutse farliga beteeenden och ingripa i god tid. Å andra sidan kan man då fråga sig varför studien genomförs.
Beslutsfattarna har kanske trott att de konstaterade riskökningarna för trötta förare enbart är kopplade till att föraren har somnat. Men långt innan man faller i sömn avtrubbas körskärpan på många sätt.
Jag höll själv på att köra ihjäl mig i Norsholm på hemväg till Borlänge från en biltävling i Skåne på 1960-talet. (Hade jag då haft en navigator, så hade inget hänt. Se bild 8 för LiU journalistseminarium 2004.)
Jag kände mig alert efter tankningen vid Esso (numera Statoil) mellan Linköping och Norrköping och var långt, långt från att somna. Men efter flera timmars körande var jag förmodligen lite ouppmärksam och svängde ut åt fel håll från bensinstationen. Jag ökade farten i tron att jag befann mig på E4, när kurvan nedan framträdde i strålkastarskenet - utan nutidens vägskyltar och vita linjer att reflekteras mot ...
Då hade en bisittare kunnat visa mig ut på E4 igen och bilen hade inte behövt bli skrot mot dikeskullen, där trädet nu har växt upp.
Hur ska någon nu vid dubbelkommandot i trötthetstesterna kunna upptäcka och korrigera alla små missar en avtrubbad förare gör i tät högfartstrafik?
Remissens åklagare kanske avstår från åtal, om något händer. Men vad tycker alla vetenskapligt verksamma om den bakomliggande etiken? Och hur känner sig riskutsatta trafikanter?
Vad säger alla fordonsägare som snart ska betala den extra skatten (33%) på trafikförsäkringspremien? Kommer en del av de pengarna att behövas till ersättningar för VTIs tester? Är förresten försäkringsbolagen med på noterna?
_______________________________
*Du som vill gräva djupare eller har bakgrundsinfo:
Kontakta mig via kommentar, direkt eller till e-postadressen blog [snabel-a] stop . se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar