Att anpassa farten till trafiksituationen försöker de flesta fordonsförare göra. Nu får vi hjälp av sensorer och variabla fartgränsskyltar från humana tjänstemän vid Vägverket.
Det kontrasterar skarpt mot den enkelspåriga syndabocksjakt, som bedrivs i den offentliga sektorns trafiksäkerhetsledning. Deras vurm för fartkameror tar stora resurser från utvecklingen - tekniskt, ekonomiskt och pedagogiskt.
Systemet med hastighetskameror är feltänkt i grunden. Det silar mygg men fångar inga verkliga marodörer. Jag har länge undrat över vilka som betalar böterna. En klar indikation på myggsilandet kom i lördagens pappers-DN (29/9, sid A1+A12) genom en artikel av Johan Anderberg:
"Det handlar oftast om 10 till 15 kilometer i timmen för mycket. Det är inga excesser, säger Anders Drugge, sektionschef på Rikspolisstyrelsen."
Övervakning av fast skyltade fartgränser med bestraffning i efterhand hjälper ingen mot oavsiktliga och komplexa olycksförlopp i realtid. Stereotypa moralpredikningar hör ihop med de så kallade trafiksäkerhetskamerorna. De gör bara ont värre för människor, som varit med om trafikolyckor.
Se bara på fakta och uttalanden i DN 26/9, 5/9, 5/9, 4/9, 4/9, 25/8, 11/8, 2/8, 23/7, 20/6, 19/6, 18/6, 9/5, 5/5, 4/5, 6/3 eller i SvD 3/8, 23/7, 23/7, 5/5, 4/5, 12/4, 4/4.
Den teknik som Ia Wadendal beskriver i dagens DN skulle kunna vara mycket mer kostnadseffektiv och täcka även glesbygd. Med sensorer i fordonen och modern telekommunikation kan bilister hjälpa varandra via en gemensam infrastruktur.
Många såna förslag presenterades av bil- och telekomindustrin i samspel med de tekniska högskolorna för drygt fem år sedan. Då sjösattes det svenska forskningsprogrammet Intelligent Vehicle Safety Systems, IVSS. Jag deltog själv i en sexmannadelegation från ISA som ventilerade programmet för bilindustrifolk i USA under hösten 2003. Min presentation hade titeln Merging Scientific Disciplines into Vehicle Safety Engineering.
Sedan tog Vägverksledningen över ansvaret för programmet ...
Vad hände då? Det kanske jag berättar snart - nu när jag inte längre är beroende av välvilja och forskningsanslag därifrån. Men en liten fingervisning är att IVSS-programmets budget inte var större än det som har slösats på de otidsenliga fartkamerorna - utan vetenskaplig validering.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ska man prata resursslöseri sa man ta upp alla de motorvägssatsningar på vägavsnitt som inte har kapacitetsbrist. Samhället måste sluta se vägen som en lekstuga och faktiskt inse att detta handlar om ett infrastruktursystem för miljarder.
Var kommer detta fartkamrehat ifrån egentligen? Vi kanske ska ha godtyckliga hastigheter på landningsbanor och järnvägar också? Tills detta "hi tech" system är klart kanske det är bra med något annat som funkar NU och kan appliceras alla bilar/bilförare?!
Anonym tycker att vägen är en lekstuga och tror att fartkameror funkar. För vem?
Leka kan folk göra på racingbanan - galna omkörningar och 200 km/h eller mer, gärna för mig. Det allmänna vägnätet är uppbyggt av gemensamma pengar och ska användas och byggas ut på ett samhällsekonomiskt sätt.
För övrigt: no fart, no smell - more fart, more smell.
Varje gång jag kör på dessa kamravägar förvånas jag över hur lugn trafiken helt plötsligt blir.
I gund och botten har jag inte så mycket emot fartkameror på platser som exempelvis skolor, däremot stör jag mig oerhört mycket på det hyckleri och missbruk av sifferuppgifter som av mig avlönade tjänstemän ägnar sig åt. Om de talar osanning när de ska upplysa ska de omplaceras/avskedas. Farterna på motorvägarna har inte någon avgörande effekt på antalet olyckor, däremot leder naturligtvis en krock i högre hastighet till att risken för dödsfall ökar. Trots att flera länder som tex Tyskland medger högre hastighet på motorvägar än Sverige är antalet dödsfall sett till körda km inte särskilt mycket större. Till det kommer att transittrafik och en "liberal" inställning till alkohol i trafiken påverkar dödstalen i negativ riktning.
Vad jag önkar är att Tingvall et al. ägnar sig åt att förbättra vägarna och inte åt att skylla dödstalen på fartsyndare. Tilläggas kan att Tingvall emellanåt faktiskt erkänt detta faktum, men han brukar snart hämta sig från den tillfälliga ärligheten och prata strunt om fartkameror och hastighet. VV:s egna undersökningar (finns att läsa på VV:s sajt) visar att alkohol, avsaknad av säkerhetsbälte, självmord och dåliga vägar är de främsta anledningarna till dödsfall i trafiken, inte hastigheten i sig.
"Vad jag önkar är att Tingvall et al. ägnar sig åt att förbättra vägarna och inte åt att skylla dödstalen på fartsyndare."
Vilken värld lever du i? Har du missat de massiva satsningarna på rondeller, vänstersvängsfiler och vajervägar de senaste åren?
Skicka en kommentar