Den kampanj mot dubbade däck som Vägverkets miljödirektör, Lars Nilsson, aviserade i SvD och DN 5/10 har också nått Stockholms miljöborgarråd enligt DN häromdagen. Miljödirektörens uttalanden och korrekturet till vägverksbroschyren som är på gång invaggar både bilister och andra trafikanter i en falsk känsla av säkerhet på vinterväglag. Påståendena strider såväl mot vetenskapliga testresultat som mot is- och däckfysikens grunder.
Sakfelen i kampanjen är så farliga och vilseledande att jag överväger en JO-anmälan tillsammans med andra specialister på vinterdäck och färdsäkerhet. Det framgår av mitt förra blogginlägg.
Även trafiksäkerhetsdirektören, Claes Tingvall, upprepar livsfarliga missuppfattningar om körning på vinterväglag, som däckbranschen och mitt forskarlag uppmärksammade för över ett decennium sedan - innan Tingvall kom till Vägverket.
- Ta ett riktmärke vid vägkanten när bilen framför passerar, se till att hinna räkna "ettusenett, ettusentvå, ettusentre" innan du själv passerar samma punkt, säger Tingvall i DN inför årets påsktrafik.
Tresekundersregeln fungerar för personbilar på barmark. Men på isigt vinterväglag räcker det inte med tre sekunder, om man kör odubbat - inte ens i stadstrafik med 50 kilometer i timmen. Med enkel matematik kan man visa att kravet på tidslucka ökar både med farten och med skillnaderna i bromsförmåga mellan bilarna i en kolonn. Dessutom ökar kravet på avstånd drastiskt när väggreppet sjunker ned mot de låga nivåer som gäller vid vinterväglag.
Det erfor de bilister som var inblandade i seriekrockarna på E4 vid Arlanda förra året. För att få stopp då krävdes nog fullbromsning en halv minut eller mer för dem som hade odubbade däck och höll tillåten motorvägsfart. Se debattartikeln i SvD, Vägverket vilseleder bilister. Den påminner om resultaten från mitt forskarlags bromstester i norra Dalarna med 66 vanliga förare.
Den första rapporten (Normalförares bromsförmåga på vinterväglag) kan laddas ned här.Ledande däckspecialisters och mina varningar i media för 3-sekundersregelns otillräcklighet på vinterväglag tycks ändå vara okända för trafiksäkerhetsdirektören, trots att det var hans egen företrädare som beviljade forskningsanslag ur Skyltfonden för de nämnda experimenten med 66 förare. Rapporterna lämnade jag till Vägverket när Tingvall hade tillträtt sin direktörstjänst.
En kompletterande utvärdering (Sänkt fart räcker inte) sammanfattas här - med länk för nedladdning av hela rapporten.
Det är beklagligt att vägverksledningen ignorerar kunskaper, som är livsviktiga för trafikanter i Sverige och som många kunniga medarbetare vid Vägverket gärna skulle arbeta vidare med - om de bara fick erforderligt stöd och prioritet.
2 kommentarer:
Håller inte med om de dubbfria däckens underlägsenhet. Har använt sådana de senaste 16 åren på två bakhjulsdrivna och 4 framhjulsdrivna bilar. De två senaste med antisladd. Kör 4000 mil om året och alltså kanppt 2000 under vintern i mellansverige. Har kört på alla sorts vägar i alla väder från Göteborg till Åre plus några Europaresor. Och det har för det mesta inte gått särskilt långsamt. Vill påstå att det är ungefär en handfull tillfällen då jag verkligen önskat att jag haft dubbdäck. Annars har det gått bra, för att inte säga utmärkt. Det är ju mitt ansvar som förare att anpassa körningen efter underlaget. Sedan måste jag hela tiden vara beredd att agera vilket kan innebära att jag vid hård bromsning måste placera hjulen där jag får grepp, vanligen ut mot väggrenen. I övrig gäller sedan att ha lite fantasi och hela tiden ha koll på hur vägbanan ser ut. Det intressanta är att ju bättre vinmterväg det är. d.v.s. packad snö, så fungerar de dubbfria däcken ännu bättre. Men det har nog norrlänningarna inte insett.
Dalmas(som om somrarna tävlar i KZ2)
Dubbdäck är överlägset bäst på isiga vägar, men sedan är det en fråga hur ofta vi har äkta is-gator i t ex Stockholmsområdet.
Frågan är om det är värt att rassla omkring med dubbdäck på bar asfalt i ett halvår med alla nackdelar det innebär, bara för någon eller några få dagar om året då det är riktig ishalka.
Dom bromssträckor och retardationstider du beskriver är ungfär samma som för ett godståg.
Även kurvorna borde vara en stor risk där eftersom även om dom har väldigt stor radie på motorväg är det ändå inte ovanligt med kurvor som har 500-600 m radie och doseringen ligger väl normalt runt 4-6°. Den delen av E4 som skrivs i artikeln är dock väldigt rak.
(110/3,6)^2/600 = 1,56 m/s²
(1,56*cos4-g*sin4)/(1,56*sin4+g*cos4)^0,5 = 0,088
Friktionskoefficienten som krävs för att klara en kurva med 600 m radie och 4° dosering i 110 km/h är då 0,088 jämfört med ca 0,095 för en inbromsning 110-0 på 500 m
- är greppet sämre på bakhjulen kan man dessutom få sladd.
Vägverket visar verkligen sin okunskap här - det ända dom tänker på är huruvida man håller skyltad hastighet eller inte. Det är mindre farligt att ligga i 200 km/h på sommarväglag än 110 under dessa förhållanden.
Skicka en kommentar