Pricksystem för körkortsindragning kan baseras på verkliga olycksrisker. Men då måste det enkla paragrafrytteriet överges och olycksförloppens komplexitet beaktas ungefär som i hälso- och sjukvård. Trafikpolisen har här en jättechans att höja sin status.
Liksom sjukdomar har olyckor alltid flera orsaker. Utveckling av olycksprevention ställer därför lika höga krav på kompetens som inom sjukvården och den medicinska forskningen.
Att kontrollera flera riskfaktorer och deras samspel borde vara grundprincipen för det pricksystem som Josef el Mahdi och Kjell Rynhag skriver om i dag.
Fartkameror är ett typexempel på motsatsen. Påståenden om deras livräddande effekter duggar tätt, men de tål inte ordentlig granskning varken vetenskapligt eller etiskt.
Telekom- och fordonsindustrin kan driva fram kunskapsfronten i konkurrens genom den efterfrågan som finns på bilsäkerhet. Men hos ansvariga myndigheter finns inte den drivkraften och många har ännu inte insett hur komplexa olycksförlopp egentligen är. Därför härskar utomvetenskapliga metoder och moralistiska strategier som förväxlar oavsiktliga olycksförlopp med avsiktligt våld.
Tragiska påminnelser om paragrafrytteriets ineffektivitet kommer nästan dagligen i notiser om svåra trafikolyckor.
Det här har jag diskuterat vid flera tillfällen på DN Debatt:
Dubbdäcksförbudet kostar människoliv
Övertro på fartgränser
Respektera individen i fartdebatten
Prestige kostar människoliv
Livsfarligt satsa på småbilar
Moralism och paragrafrytteri har dock tystat debatterna och därigenom bidragit till att konservera låg status för trafiksäkerhetsarbetet - inte bara inom polis och rättsväsende.
Artikelreferenser:
SvD 8jan 22:02, 20:01,
DN 8jan 23:27, 20:49, 18:02, 17:48, 16:01, 10:16, Debatt 00:50, 2jan, 2jan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar