Okunskap gör att oskyldiga anklagas i trafikmål - och tvärtom

Misstagen med alkotesterna* är bara ett exempel, där oskyldiga förare anklagas och döms. Poliser och utredare behöver utbildas för bättre rättssäkerhet, men också för att effektivisera trafikskadepreventionen.

Numera uppmärksammas enbart några grovt tillyxade trafikregler medan många riskfaktorer och -synergier som ligger bakom de komplexa händelseförloppen vid trafikskador inte ens är kända bland polisens och försäkringsbolagens utredare.

Det gör att oskyldiga kan anklagas och dömas för något de inte gjort. Exempel finns i urvalet från mina trafikskadeutredningar.

Men omvändningen gäller också. Misshandel och mord kan iscensättas med bilar och fordon som tillhyggen, utan att polisen klarar av att bevisa avsikten bakom förloppet. Fordonsrörelser och manövrer är inte omöjliga att rekonstruera eller analysera, men man måste behärska fysiken, ha kunskap om förarbeteende i kritiska situationer - och få tillgång till relevanta data från det specifika fallet.

Den kanske värsta konsekvensen av sådana kunskapsbrister hos ansvariga myndigheter är nog de pedagogiska effekterna på alla trafikanter. Kampanjer, som ideligen överdriver betydelsen av trafiklagstiftningens gränsvärden, får trafikanterna att glömma allt annat som också krävs för att starta ett olycksförlopp.
Se inlägget 080204: Pedagogiskt haveri i trafiksäkerhetsledningen

* Tisdagens artiklar i DN 22:24 och SvD 22:24 visar att det är ingen trivial uppgift att mäta alkoholhalt i utandningsluften.
Enligt en mer detaljerad artikel av Håkan Wasén i Corren 22:25 handlar det här inte om enskilda polismän som avvikit från rutinerna. Det är snarare ett exempel på systemfel och visar hur det kan gå när mätningar och analyser görs utan full förståelse för hela processkedjan och dess svagaste länkar.
Sedan visade det sig att problemet var betydligt större.
"Hundratals" drabbade förare i tisdagsartiklarna blev på onsdag 26mars "Tusentals" enligt rubriken i DN 14:40.

Som försvarare i tingsrätten åt en fortkörningsanklagad förare har jag konstaterat att det inte heller är så lätt för en stressad polis att skilja på olika fordon när hastighet mäts i tät trafik med laserinstrument utan kamera.

Att polisens 'laserpistol' inte har en inbyggd kamera ställer till med stora kostnader för rättskipning och har troligen lett till att många förare dömts för andras fartöverträdelser. Men framför allt missar man ju möjligheten att kontrollera och visa farten i sitt verkliga sammanhang:
Bilisten som i 51 på en 50-sträcka sveper förbi förskolegruppen med mindre än en meters marginal borde få en skarp reprimand medan den som kör i 51 på en folktom 30-sträcka åtminstone skulle kunna få behålla körkortet. Om kamera fanns i polisens laserfartmätare alltså.