måndag 22 oktober 2007

Poliser ogillade centralstyrning även 1990

Erfarna poliser genomskådar ineffektiviteten hos den centralstyrda fartövervakning, som vissa statstjänstemän propagerar för. Utan hänsyn till individens säkerhet mörkar centralstyrningen faror, som ökar olycksrisken mångfalt mer än de små överträdelser av den skyltade fartgränsen som nu kan ge dryga böter.

Så var det även för 15-20 år sedan.
Läs mer på 1989 års DN Debatt - i min öppningsartikel 6/8 och i slutrepliken 14/9 (vänligen överse med föråldrad layout och inaktuella länkar).

Efter regeringsskiftet 1991 föll fartkamerorna i glömska och rapporterna från fartövervakningens profeter hamnade i papperskorgen. Men det bakomliggande storebrors-, syndabocks- och strafftänkandet är seglivat och tycks ha återuppstått efter det följande regeringsskiftet 1994.

Då, 1995, utnämndes en ny trafiksäkerhetsdirektör. Han, Claes Tingvall, är svenska statens högst ansvarige för trafiksäkerhet och finns vid Vägverket. Något senare bytte regeringen ut generaldirektören där och tillsatte Ingemar Skogö, som tidigare varit socialdemokratisk statssekreterare.

Vägverksledningen upprepar nu samma misstag med prioritering av situationsoberoende fartgränser och bestraffning av slumpvalda förare, som är mer uppmärksamma på olycksrisker än på hastighetskontroller och fartkameror. Individernas förmåga att själva lösa säkerhetsproblem i trafiken tycks inte ha någon större tilltro i denna statliga centralstyrning.

Sådant förbrukar polisens förtroendekapital hos trafikanterna, minskar medvetenheten om riskpanoramats komplexitet och slösar resurser på otidsenlig övervakning med så kallade trafiksäkerhetskameror, som varken skyddar mot avsiktliga trafikskador av kriminella eller hjälper oss andra att köra säkert.

Vägverksledningens fågelperspektiv och omsorg om trafikstatistiken missar det mesta på gräsrotsnivå, som är viktigt för den enskilde trafikantens säkerhet. Det vet erfarna medarbetare både vid Polisen och Vägverket, men de får ingen möjlighet att arbeta så kundorienterat som man länge har gjort inom exempelvis sjukvården .

Lovsångerna till fartböter bygger på bluffliknande resonemang, som många genomskådar intuitivt men har svårt att sätta fingret på. Se exempelvis:
SvD 22/10, 17/8, 3/8, 2/8, 23/7, 23/7, 5/5, 4/4
DN 4/9, 11/8, 2/8, 2/8, 1/8, 23/7, 20/6, 19/6

... eller följande blogginlägg:
Förlegad människosyn leder Vägverkets och NTFs trafiksäkerhetsarbete 11/8
Du kan avslöja bluff med fartkameror 2/8
Föråldrad syn på olycksförlopp hos trafiksäkerhetsdirektören 29/7
Väganslag förbrukas på fartkameror 26/7
Fartkamerasatsning bygger på vetenskaplig bluff 23/7
Bluff om fartkameror på väg att avslöjas? 26/6

Inga kommentarer: